Fick ett ryck att gå in här och skriva lite... Inte för att det är någon som läser, utan mer för att jag inte har nått bättre för mig.

 

"Allt börjar och slutar med din egen inställning. Din inställning till dig själv." 

Kom över detta i en bok idag. Det är sånt folk säger hela tiden; "det handlar om din inställning", men hur många tar det faktiskt till sig och ändrar sin inställning?? Hur många är det som faktiskt tar tag och gör en stor förändring med sitt liv överhuvudtaget?

 

Jag har för ca ett halvår sen flyttat hemifrån. Inte bara flyttat in till närmaste stad utan jag har flyttat till en stad ca 12 mil hemifrån där jag aldrig varit föurt och kände ingen alls! Anledningen till att jag ens vågade göra detta var att den utbildningen som jag ville gå fanns bara här. Nu gällde det att ta steget och våga mig utanför min trygghetszon, något som inte är likt mig då jag är en så blyg och osäker person. Jag är bara en i mängden, någon som bara syns om man får tilllåtelse att synas. Trodde jag.. 

Att flytta hit har gett mig chansen att vända blad och se på mig själv från en annan vinkel. 
Om ni står vid ett vägkors i livet just nu så skulle jag vilja uppmuntra er till att gå den väg som är mest okänd. Det kan ge er glada eller hårda erfarenheter, men det är ändå erfarenheter och det är något man inte kan få för mycket av! 
När jag kom hit hade jag ingen aning om hur det skulle gå.
Skulle jag trivas på utbildningen? Skulle jag få många eller få kompisar? Skulle jag få kompisar överhuvudtaget?? Hur skulle jag trivas med mitt boende? Skulle jag få problem med mina boendekompisar eller skulle det bli mina nya "bästisar"? Skulle min post komma fram som den ska? 

Jag hade hur många frågor som helst, vissa av de frågorna jag hade har jag ännu inte fått svar på men många har blivit besvarade. 

Genom att komma bort från mitt "förra liv", om man nu kan säga så, så har jag fått en stor möjlighet. Och jag har försökt utnyttja den möjligheten.
Något som en lärare sa en gång till några nya elever på gymnasiet: (på ett ungefär) "Nu har ni chansen att gå in i en ny roll, bli någon annan". Hon menade inte att man har haft "fel" roll innan men att man kan utforska lite vilka olika rollar man kan spela i sitt liv, se om fler än en av "dig själv" känns bekväm, se om man faktiskt kan vara någon helt annan än man varit förut. Detta tips tog jag till mig. Jag blev inte helt plötsligt en annan människa som gjorde allt för att synas och ta plats eller så men jag pushade mig själv till att låtsas som att jag inte var lika blyg. Jag försökte klistra på ett yttre som såg självsäkert och utåtriktat ut. Och ju mer jag gjorde det ju mer smittade den känslan av sig på mig på riktigt. Jag är faktiskt en allmänt gladare person nu och jag känner mig starkare också. Blickar, som förut skulle tryckt ner mig till en liten fläck på marken, möter jag nu med en rakare rygg. Jag kan inte säga att de inte påverkar längre, det gör dem, men jag vill inte längre sjunka genom marken. 

 

Tänkte avsluta med ett till citat från samma bok (för att jag inte orkar skriva mer).

"Sinnesstämmningar smittar" 
Tänk på det =D